Matmarke

Kemikalier i vår vardag får alltmer uppmärksamhet. Det gäller allt från mat till textilier, leksaker,  elektronik… Och det blir svårt för oss konsumenter att hitta rätt.

Mat

kravlitenFör mat finns ekologisk märkning som visar att bekämpningsmedel ej är använda. De mest kända är KRAV-märkningen där produkten är ekologisk i enlighet med bestämmelserna i EU:s regelverk, i korthet att inga kemiska bekämpningsmedel och konstgödsel får användas samt KRAVs egna kriterier.

 

EUlitenSen finns EU märkningen där det krävs att produkterna innehåller minst 95 procent ekologiska ingredienser av jordbruksursprung och att alla steg i produktionen har kontrollerats av kontrollmyndigheter och/eller kontrollorgan. För övriga 5 procent av ingredienserna kan ansökan hos Livsmedelsverket göras för att få använda en konventionell ingrediens, när ekologiskt alternativ saknas.

Exempel på reglernas innehåll:

• Användning av konstgödsel är inte tillåten.
• Användning av kemiska bekämpningsmedel är inte tillåten.
• Genetiskt modifierade grödor och andra organismer är inte tillåtna.
• Läkemedel för djur, till exempel antibiotika, ska användas så litet som möjligt.

 

SoilasslitenSoil Association är en annan märkning där produkten är ekologisk i enlighet med bestämmelserna i EU:s regelverk samt egna kriterier. Soil Association ser det som önskvärt att hela verksamheten är ekologisk och att vilt växt- och djurliv ges skydd och utrymme.

 

Till dessa märkningar kommer även landsbundna märkningar i t.ex. Norge och Finland.

Just nu pågår också en diskussion om antibiotika i kött, där djuren ges antibiotika i förebyggande syfte. Detta i sig riskerar påskynda resistens mot antibiotika.

Antibakteriella varor

På sätt och vis har mat idag en tydlig märkning vad gäller kemikalier. Svårare kan det vara att vilka kemikalier som finns i andra varor.

En kategori varor är de som kallas för antibakteriella. Fler och fler varor behandlas med kemiska ämnen för att hindra bakterietillväxt och dålig lukt. Det gäller kläder, skärbrädor, kattsand, träningskläder, toalettsitsar m.m. De kan ha behandlats med bekämpningsmedel som kallas biocider. Det kan till exempel stå ”behandlat mot dålig lukt”, ”for lasting freshness”, ”anti-odour”, ”hygienic protection”, ”antimicrobial” på varan.
Men man kan fråga sig om vi behöver detta. Det har visat sig att det till exempel ger ett bättre resultat att torka köksbänken med vanligt rengöringsmedel och vatten för att mekaniskt få bort smutsen än att ha en antibakteriellt behandlad bänkskiva.

Problemet med antibakteriella ämnen är, att förutom att de är giftiga mot sin omgivning som t.ex. mot vattenlevande organismer, att de även misstänks bidra till resistens mot antibiotika. Det innebär att bakterierna utvecklar nya mekanismer för att stå emot antibiotikans verkningar. Det kan i sin tur leda till att vissa sjukdomar blir svåra eller omöjliga att behandla. Triklosan, triklokarban och silver är exempel på sådana antibakteriella ämnen. De har också visat sig skada bakterier som behövs när vattnet renas i reningsverken. Vid varje tvätt läcker dessa ämnen ut och förs vidare ut i vattnet och efter ca 10 – 15 tvättar så har kläder eller skärbrädan mindre kvar att ämnena. Verkan upphör gradvis och vi har istället fått ut det i vår miljö.

Hygien och kosmetika

Hygien och kosmetika produkter kan innehålla allergiframkallande ämnen. Vid sidan om det har det pågått en diskussion om mikroplasterna som finns i dem. Dessa mikroplaster följer även de med vattnet ut och har blivit till ett stort problem i hav, sjöar m.m. Där påverkar de djurlivet. Om de kan vandra tillbaks till oss via fisk eller mussla, forskar man på. De kan förekomma i en del kosmetiska produkter för att ge en skrubbande effekt, i t ex tandkräm, tvålar, duschcremer och kroppsskrubber. Svanen märkningen har förbjudit mikroplaster i sin märkning och Kemikalieinspektionen föreslår en utfasning.